Sommaren 2026 skulle våra killar bli storebröder till inte bara en lillasyster utan två. Vår familj skulle växa ordentligt och vi var gravida med tvillingar!
Vilken chock men också - vilken gåva!
Det togs emot med stor glädje men också viss rädsla, hur skulle vi klara detta?
Men när vi väl börjat landa i det hela så började komplikationerna komma i form av blödningar och en tidig vattenavgång i v.14.
Prognosen var nattsvart och graviditeten väldigt osäker om den skulle kunna fortsätta eller behöva avbrytas.
December, januari och februari var otroligt tuffa månader och något av det jobbigaste vi har gått igenom. I mars kunde vi äntligen börja slappna av lite igen och våga tro och hoppas på att det kommer gå vägen. En läkare i Helsingborg hade alltid dörren öppen och fanns där för oss hela tiden under dessa månader vilket var helt avgörande för att vi skulle fortsätta och våga hoppas. Vi hann njuta några veckor innan nästa prövning kom… tidig vattenavgång igen men nu i v.27.
Det blev en kort vistelse i Helsingborg innan vi flyttades till Lund. Det var mycket oro, ovisshet & tusen tårar för att vi tvingades gå igenom ytterligare komplikationer i graviditeten och nu vara ifrån våra killar hemma. Att inte kunna förklara när vi kommer hem och varför vi var där var fruktansvärt påfrestande.
En undersköterska tipsade oss om Ronald McDonald, ett fantastiskt ställe som möjliggjorde att vi kunde träffa våra killar.
Vi låg inne nästan en månad på Lunds universitetssjukhus innan vi flyttades tillbaka till vårt hemsjukhus Helsingborg.
Våra tvillingar, Ella & Maja, föddes till sist i v.30 i Helsingborg efter en tuff förlossning med akut kejsarsnitt.
Båda två fick en infektion kort efter förlossningen vilket gjorde att vi återigen flyttades till Lund men nu för intensivvård på neonatalavdelningen. Det var otroligt tufft Att återigen behöva lämna våra killar hemma och flytta till ett sjukhus längre bort och nu också med två svårt sjuka barn.
Komplikationerna tog aldrig slut och vi höll på att gå sönder. Fokus var att överleva och ta oss igenom dagarna och bara hoppas på att det skulle vända.
Läget för Maja var kritiskt första dagarna, Ella klarade sig lite bättre och återhämtade sig sakta.
Efter några dagar började även Majas värden se lite bättre ut och läkaren var positiv. Fantastiska nyheter och vi kände att vi kunde hämta andan.
Vi var så glada, vågade tro och känna hopp.
Jag fick byta hennes blöja för första gången och ge hennes första mål med mat i sonden med bröstmjölk från mig. Ella fick komma över till hennes kuvös. Vi kom lite närmare livet som nyblivna föräldrar igen som vi fantiserat om.
Fredageftermiddag, från ingenstans, började Maja tappa syresättningen. Apparaterna började blinka, det kom mer folk, det beställdes blod, det hämtades mediciner med snabba steg, ytterligare en läkare kom in, alla värden sjönk & blev sämre och sämre… att stå och se på när de kämpar för att rädda din dotters liv. Att tänka tanken ”nu dör hon”…
Vi var i fullständig chock, allt gick så otroligt fort. En läkare kom fram ”Jag förstår att det ni upplever just nu är väldigt obehagligt, hon har tappat syresättningen till följd av en blödning i lungan vi inte kan stoppa. Vi kommer inte kunna rädda henne. Vi kommer koppla loss henne från sladdarna så hon får komma till er famn och somna in hos er. Jag är hemskt ledsen”.
Vi fick där och då uppleva en förälders värsta mardröm. Vår älskade Maja blev en ängel och lämnade oss i outhärdlig sorg och förtvivlan.
Samtidigt stod vi där med Ella som kämpade på mot infektionen och mådde okej. Livets största sorg och glädje samtidigt.
Ella har klarat sig och mår bra och vi är så tacksamma. Vi är nu hemma igen tillsammans hela familjen och Ella får hemsjukvård.


Ronald Mcdonald gjorde att vi kunde få känna oss som en familj och vara tillsammans igen.
De gav oss en frizon där vi kunde vara tillsammans som en vanlig familj utanför sjukhusmiljön men ändå i nära anslutning till den som gav trygghet.
Med denna insamlingen vill vi samla in pengar för att möjliggöra att fler familjer får vara tillsammans när livet vänds upp och ner. Varje gåva gör skillnad.
Tack till Ronald McDonald för allt ni gjort för oss.